- On this page / på denna sida
- Tjuguandra brevet
- On this page / på denna sida
- Tjuguandra brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
217
De båda makarna logo och räckte varandra handen.
Ett stort sorl uppstod nu i salen. Det var skaran av barn
och barnbarn, som strömmade in, med festliga kläder
och glada blickar, för att lyckönska de vördade
föräldrarna.
Jag tog detta ögonblick i akt för att smyga mig ut
och uppsöka Serena. Jag fann henne i köket, omgiven
av folk och utdelande matknyten. (En stor utdelning av
både mat och pengar ägde rum denna dag från Dahlska
huset till stadens fattiga.) Serena beledsagade gåvorna
med vänliga blickar och ord, och skördade välsignelser
för sina föräldrar.
Fröken Hellevi Husgavel kom och vi måste följa med
henne upp i andra våningen. Här var ett stök, ett väsen
och en röra. I en sal draperades och ordnades till bal, i
en annan stökades och ställdes till tablåer. Fröken Hellevi,
som i andanom såg huru allt skulle reda sig, flög lätt som
en fågel emellan ställningar och tåg och tusen anstalter i
det hon sade: "Se, min söta fru Werner, detta skall vara
så, och detta skall bliva så. Blir det icke bra? Kommer
det icke att göra god effekt?"
Jag prisade dem som strävade där, och lämnade dem.
Efter att ha gått Serena litet till handa och avtalat
åtskilligt med henne, gick jag hem till mig och lovade
återkomma tidigt på aftonen.
Men innan jag gick, blev jag vittne till ett högtidligt
uppträde. En deputation av stadens äldste kom i stadens
namn och överlämnade till det vördnadsvärda paret en
stor, förgylld silverterrin, såsom bevis på medborgares
aktning och tacksamhet. Jag saknade, att ej ma chére
mére var i borgmästarens ställe. Vilket ståtligt tal hon
skulle ha hållit!
Klockan sex på eftermiddagen vandrade björn och
hans hona, arm i arm, bort i bröllopsgården. På gatan,
där den låg, tändes nu Iag a, efter låga; fönster efter f ön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
