- On this page / på denna sida
- Tionde brevet
- On this page / på denna sida
- Tionde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA 135
vard, som de med mycken hjärtlighet tackade för den
angenäma dagen. De togo även med sig Serena, men
lovade "riktigt avlämna henne på Rosenvik". Bruno
följde dem till vagnen. Sedan de voro borta, tyckte jag,
att allt blev ledsamt och jag var glad när supén var
över, och Bruno var det visst aven. Han var ej mer lik
den person han varit under dagens förlopp, än november
är lik maj. Ögonbrynen hade dragit sig djupt
tillsammans, och Bruno tycktes ha möda att spela rollen av
artig värd ända till slutet. Vad det var gott, när trillan
åter rullade mot Rosenvik, och när jag fick i björns öra
avbörda mig alla de berättelser, som jag nu uppskrivit
här.
I klara månskenet kommo vi hem. Jag fann Serena
i förmaket. Hon stod vid öppna fönstret, med huvudet
vänt åt Ramm. Jag gick sakta till henne och lade min
arm kring henne. Hon lutade sitt huvud mot mitt.
Aftonvinden fläktade sval, men mild, och förde med sig
melodiska toner. De kommo från Ramm. Jag kände en
tår falla på mitt bröst, Serenas läppar vidrörde min kind,
i det hon viskade: "Min goda, kära Fanny! Jag måste
lämna dig. Jag har varit för länge från mitt hem. Låt
mig i morgon fara tillbaka till mina gamla föräldrar."
"Serena, min ängel!" utropade jag förskräckt, "vad
är å färde? Vad har förefallit? Varför?" ...
"Fråga ej!" bad Serena i det hon lade sin fina,
feberheta hand på min, "fråga ej nu. En gång skall jag säga
dig allt; nu kan jag ej. Låt mig fara i morgon tidigt
med doktor Werner!"
"Och vad skola dina morföräldrar säga, när"...
"Jag skall säga dem hur det är, jag skall ställa dem
till freds. Var ej orolig, goda Fanny! De skola vara
nöjda, de" ...
"De, ja! Därpå tvivlar jag visst icke!" avbröt jag vid
ett gement lynne, "de, som få veta allt —\ men jag, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
