- On this page / på denna sida
- Fjärde brevet
- On this page / på denna sida
- Fjärde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 FREDRIKA BREMER
att förskaffa mig postpengar och medel till några små
utgifter, dem ma chére mére ansåg överflödiga. Då blev
jag i hemlighet snickare. Bruno var av naturen slösare och
böjd att förstöra. För att tillfredsställa sin smak för
läckerheter och nöjen tog han tidigt sin tillflykt till en
mindre oskyldig industri. Han snattade vad han ej fick i godo,
först från sina bröder, sedan från husfolket. Men ingen
tordes straffa honom därför eller berätta förhållandet för
hans mor. Begåvad med en herkulisk styrka, fick den
kvicke och kraftige gossen snart ett stort övertag på sina
bröder och blev fruktad av dem, såsom av alla inom
huset.
Märkvärdigt var det välde, som, ifrån Brunos
trettonde och till hans sextonde år, ett barn — en liten flicka
— fick över honom. Det var samma Serena Löven, som
du sist i staden blev så intagen av. Hon var då ett vackert,
stilla, men sjukligt barn. Ma chere mére, som alltid haft
stor aktning för fru Dahl, förmådde henne att tillbringa
ett par månader var sommar under tre års tid på Ramm,
för att där genom brunnsdrickning och den friska
lantluften stärka den lilla Serenas hälsa. Den vilda Bruno fäste
sig då vid det lilla änglalika barnet, och det var
förunderligt att se, vilket tvång och vilka försakelser han
underkastade sig för hennes skull, att se, huru han lämnade allt
för att bära henne omkring i skogarna på Ramm, för att
jollra med henne eller sitta och se på henne, när hon sov.
Om helgdagarna, när Bruno hade frihet, brukade han ta
en korg med några matvaror i handen, Serena på ännen
och vandra tidigt om morgonen ur huset, och sällan
återsåg man dem förrän på aftonen. Under detta liv stärktes
Serenas hälsa, och Bruno blev mildare. En bön av
Serenas barnröst, hennes tårar var för Bruno en verksammare
drivfjäder, än hans mors och hans lärares befallningar.
Om man hade givit akt på denna Brunos fallenhet att
motstå stränghet och ge vika för godhet samt behandlat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
