Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Viil dig akta, att dem bryta,
Det kan fröjd i smärta byta —
De ej dofta blott — — de sticka.»
{Alla vexla blickar af hemligt förstånd och under-
stundom höres ett qväfdt skratt.)
josé. Förträffligt, Don Alonzo!
Miguel. »Hofvets rosor» och »alla kosor» —
sublimt !
josé. Nä, än den försåtliga pilen, lian slungade
mot harems döttrar, då! — — Märkte ni den?
dolores. Makalös!
INEZ. Ack ja !
Miguel. Den epigramatiska udden i slutet öfver-
träffar dock allt!
Isabella {smyger sin arm under Alonzos). Min
ädle sångare ! Min trubadur !
Alonzo {hviskande). Ni är således nöjd, senora?
ISABELLA. Om jag är nöjd? Mer än jag kan
beskrifva!
{Man hör klangen af en luta.)
Inez. Hvad är det?
dolores, Hvilken sällsam klang!
josé. Den tycks komma från tornet der!
Mateo. Alldeles, senor! Intet instrument i verl-
den har ett sådant välljud! Det är den mohriska
prinsessans silfverluta.
Alonzo (häpen). Hvasa? Kommer du nu fram
med någon af dina sagor igen?
Isabella. Är ni rädd, min riddare?
Alonzo. Rädd? . .. Visst inte! .. . Jag blir
bara förargad, livar gång den der karlen upplåter
sin mun. Det finns inte ett torn, inte en klippa,
springbrunn, dal eller höjd, som han inte har någon
mer eller mindre underbar historia att förtälja om.
dolores. Mateo berättar så väl. Han är en
slags skald, äfven han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
