Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Janne Engström var fattig som två löss ihop, men
tobak hade han alltid, rulltobak, vill säga. Hela
vänstra byxfickan var anslagen till tobakspung och
ständigt proppfull — ena rulländan stack för jämnan ut
ur fickan. Han rökte en svart kritpipa nästan utan
skaft så att röken gick klos kinden.
Ingen kan med rätta säga att Janne söp. Han var
åtminstone icke slav under lasten. Det var på den
tiden — och är väl ännu — vanligt att man tar en
sup då man seglar. Mittemellan Fårön och Sandön
tog man »midvatersglaset» och vid framkomsten
»hamnsupen» ur en kagge. En gång då Janne Engström och
fyrvaktare Sidén skulle ta midvatersglaset gick det
hög sjö. Ett brott ryckte kaggen ur händerna på
Engström, som satt med rorpinnen under armen, och
kastade honom själv ned på durken. Sidén rusade
fram, tog rodret och räckte kaggen åt Engström, men
han sa: — Nej tack, när han inte unnade mej den
nyss, så får det vara!
Så inte var han beroende av spriten.
Detta »han» i Engströms mun betyder havets hela
mystik.
Engström brukade segla den lille Karl Bourgström
till skolan med sin öppna båt. En gång då K. B.
var 8 eller 9 år gammal, kom en liten fågel och satte
sig ombord. Det betydde lycka. Vid en annan resa
hade Janne slagit en sovande sälkut med båtshaken,
som träffade så precis i ögat, att han kunde dra in
den i båten från isflaket. Det betydde också tur. En
dag, då skolresan åter skulle företagas och det var
ovanligt kallt, hade fader Julius Bourgström begåvat
Janne med ett halvstop brännvin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
