Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
gjort många gånger förut, men ständigt förgäfves,
då han alltid blifvit förbigången. Nu hade han
bättre tur; han erhöll platsen och med den växte
också utsikterna och hoppet. Den första han
meddelade sin stora lycka var naturligtvis Gerda, och
hon mottog underrättelsen med stilla glädje. »Nu
skulle de sätta bo, nu skulle det börja lefvas, nu
var våren inne i deras lif!» Gerdas vackra och
djupa ögon logo vemodigt. »Ja, nu, när de redan
voro gamla och den första höstfrosten nära, då skulle
det våras för dem.» Men det återstod dem ju icke
annat, och deras kärlek var stark och äkta och
deras hjärtan voro varma som i unga år och kunde
ännu skänka dem sol och ljus.
Den provinsstad, där Erik skulle tillträda sin
nya syssla, låg i Bergslagen, lefnadskostnaderna
där voro rimliga mot i Stockholm och dit styrde
Erik nu med glädtig håg sin väg för att ordna allt
för sig och Gerda till deras inflyttning’ tidigt på
hösten. Han fann lätt en liten bekväm boning
jämte trädgård, som låg utmed den genom staden
flytande ån. Lägenheten var idyllisk, och i denna
stilla vrå af världen, skulle han och Gerda lefva
lyckliga. Det var hans fröjd att ordna allt just så,
som han visste att hon önskade det, efter deras
små tillgångar, och allt tillmötesgående fann han
också hos den lilla stadens vänliga inbyggare. När
allt var färdigt, vände han åter till hufvudstaden,
där Gerda väntade. De vigdes i största stillhet,
och lyckliga som endast de kunna känna sig, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
