Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
bröd åt sig och barn. Men Gud stod vid hennes
sida och hade skänkt henne en spänstighet, som
icke lät sig böjas, och därtill en mångsidighet, som
ständigt öppnade för henne nya, om äfven små
förvärfskällor. Hon sydde och spann, stöpte ljus och
gjorde pallar, väfde mattor och tillverkade choklad,
klädde brudar och svepte lik, förfärdigade de allra
märkvärdigaste leksaker och dockor, och på så sätt,
under ett nästan öfvermänskligt arbete, dag ut och
dag in, med få timmars nattsömn, hade hon efter
år af möda hunnit så långt att hon åtminstone
vågade andas ut. De båda döttrarne hade nu växt
upp och voro henne till kraftig hjälp, och under
samfäldt arbete framlefde den lilla familjen nu
lyckliga dagar. Den ensamma kvinnans ensamma,
mångåriga kamp hade väckt beundran, och en ny
vänkrets slöt sig trofast till henne.
Så blef ena dottern gift, nya år kommo och
gingo, och så ljödo för första gången de jublande
orden »gamla mormor» från en liten parfvels
läppar. Men hur ungdomlig var hon ej! De långa
bekymmerfulla åren hade väl stänkt litet silfver i
håren, men smärt och rak var gamla mormor ännu
som en ung flicka, dansade som en sylfid och ville
aldrig förtröttas i arbetet. Och öfverallt där barn
funnos, skockade de sig samman kring henne —
kring gamla mormor. Det var något ljust och varmt,
som utstrålade från henne. När hon satt i
barnaringen, tedde hon sig som en ren, hvit lilja,
omgifven af friska rosenknoppar, och satt där en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
