Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Fjerde kapitlet. Hvad som tilldrog sig vid kretsdomstolen i Mirgorod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än dörren knarrade till och främre hälften af Ivan
Nikoforovitsch visade sig i sessionssalen; den andra
hälften stannade deremot utanför. Ivan Nikoforovitschs
uppträdande föreföll så egendomligt, att domaren
uppgaf ett rop af öfverraskning, sekreteraren afbröt sin
läsning, en kanslist, iklädd någonting af fris liknande en
frack, stoppade pennan i munnen och en annan sväljde
en fluga. Till och med invaliden, rättens kurir och
vakt, som stod vid dörren i sin smutsiga lappade
skjorta och kliade sig, till och med han spärrade
af förvåning upp munnen och trampade en af
kanslisterna på tårna.
»Genom hvilka ödets skickelser? Hur i all
verlden? Hur står det till, Ivan Nikoforovitsch?»
Men Ivan Nikoforovitsch befann sig i en
förskräcklig ångest. Han hade fastnat i dörren och
kunde hvarken komma ut eller in. Förgäfves ropade
domaren, att någon i yttre rummet skulle skjuta på Ivan
Nikoforovitsch. Der fans blott en supplikant, en
gammal gumma, som, trots all den kraft hon utvecklade
med sina knotiga näfvar, ingenting förmådde. En af
kanslisterna med svällande läppar, breda axlar, tjock
näsa, skelande, blodsprängda ögon och söndertrasade
armbågar närmade sig då främre hälften af Ivan
Nikoforovitsch, lade hans armar i kors som på ett barn
och blinkade åt invaliden, hvilken rände sitt knä i
magen på Ivan Nikoforovitsch och utan att fästa sig
vid hans ömkliga stönande sålunda trängde honom
tillbaka i yttre rummet. Reglarna frånskötos derpå och
den andra dubbeldörren öppnades, hvarvid kanslisten
och hans biträde invaliden till följd af sitt vänskapliga
nit utsläppte en sådan stank ur sina lungor, att
sessionssalen för en stund tycktes förvandlad till en krog.
»Ni gjorde väl inte illa er, Ivan Nikoforovitsch?
Jag skall säga till mor min, så skickar hon er en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
