Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Fjerde kapitlet. Hvad som tilldrog sig vid kretsdomstolen i Mirgorod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hållet täckt med bräder och skulle till och med
varit rödstruket, om inte kanslisterna lagt lök i den
härför bestälda oljan och ätit upp den, hvilket kom
alldeles utmärkt till pass, ty det var under fastan,
men gjorde att taket blef omåladt. På
förstugutrappan, som leder utåt torget, hålls ofta en mängd höns,
som här nästan alltid kunna plocka gryn eller något
annat ätbart, hvilket för resten ej utkastas med flit,
utan härleder sig uteslutande från de rättsökandes
oförsigtighet. Huset är deladt i två lika stora afdelningar:
på ena sidan sessionssalen, på den andra arrestlokalerna.
I den hälften, der sessionssalen är, finnas två rum,
putsade och hvitmenade. Det yttre är afsedt för
rättssökande. I det inre står ett bord prydt med bläckfläckar
och på bordet en spegel. Vidare finnas fyra stolar med
höga karmar och invid väggarna jernbeslagna koffertar,
i hvilka förvaras digra packor med alla möjliga prof
på kretsdomstolens lagvrängning. På en af
koffertarne stod för tillfället en nyblankad stöfvel.
Sessionen hade redan börjat på morgonen.
Domaren, en ganska tjock herre, ehuru ej fullt så tjock
som Ivan Nikoforovitsch, med godmodigt utseende,
fettglänsande nattrock, pipa i mun och tékopp i
handen, höll just på att samtala med underdomaren.
Läpparne sutto på domaren så tätt under näsan, att
den med lätthet kunde beröra öfverläppen, hvilken
gjorde tjenst som snusdosa, emedan största delen af
det snus, som var afsedt för näsan vanligen stannade
på den. Domaren höll sålunda på att samtala med
underdomaren. Bredvid honom stod en flicka med
bara fötter och höll en bricka med koppar. Vid
ändan af bordet uppläste sekreteraren ett utslag med
så entonig och melankolisk röst, att den anklagade
sjelf sannolikt somnat, om han varit närvarande. Utan
tvifvel skulle domaren varit den första att göra det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
