Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Första kapitlet. Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvilka äppel- och päronträd har han ej alldeles
utanför sina fönster! Öppna bara ett, och grenarna
sticka in i rummet. Men hvad är det mot i
trädgården! Der har han allting! Plommon, körsbär,
fogelbär, alla slags grönsaker, solrosor, gurkor,
meloner, bönor, ärter, till och med en loge och en smedja.
En präktig karl, den Ivan Ivanovitsch! Han
tycker mycket om meloner: det är rigtigt hans
älsklingsmat. När han ätit middag slår han sig ner i
bara skjortan under skärmtaket och låter Gapka ge
sig ett par meloner, hvarpå han sjelf skär sönder dem,
samlar i hop kärnorna i ett papper och börjar äta.
Sedan måste Gapka ta fram bläckhornet, och så
skrifver han sjelf, med egna händer, på papperet: »denna
melon åts den eller den dagen». Om någon främmande
är närvarande tillägger han: »den eller den åt med».
Salig domaren i Mirgorod betraktade alltid med
välbehag Ivan Ivanovitschs hus. Det är också en
liten treflig bostad. Jag tycker om, när det fins
utbyggnader och skrubbar på alla håll och kanter, så
att man på afstånd endast ser en mängd tak, det ena
öfver det andra liksom en tallrik full med bliny,[1]
eller, ännu bättre, som svampar på ett träd. Taken
äro täckta med rör: en pil, en ek och ett par
äppelträd stöda deremot sina mångarmade grenar. Mellan
träden blänka rutorna till de små fönstren, som skjuta
fram ända ut på gatan med sina snidade, hvitmålade
luckor.
En präktig karl, den Ivan Ivanovitsch! Han är
också god vän med sjelfva kommissarien i Poltava.
När Dorasch Tarasovitsch Puchivotschka kommer från
Chorol, tittar han alltid in till honom. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
