- Project Runeberg -  Berättelser /
28

(1889) [MARC] [MARC] Author: Nikolaj Vasiljevitj Gogol Translator: Karl Erik Peterson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kappan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utanför hvilken en poliskonstapel stod och stödde sig
på sin hillebard, som det tycktes nyfiken att få veta
hvad det var för förbannadt väsen.

När Akakij Akakijevitsch kom fram till honom,
började han med halfqväfd röst förebrå honom, att
han sof och ej brydde sig om någonting utan lät
menniskor rånas midt för näsan på honom.

Poliskonstapeln svarade, att han inte sett
någonting, att han trodde det var ett par bekanta, som
stannade och talade vid honom, att det vore bättre att
dagen derpå gå till kommissarien än att stå der och
skälla. Kommissarien skulle nog ta reda på hvem
som stulit kappan.

Akakij Akakijevitsch skyndade sig hem i
förskräcklig oordning. Hårtestarne, som funnos qvar vid
tinningarne och i nacken, fladdrade omkring hufvudet
på honom. Rock och benkläder voro fulla med snö.

Då gumman, som han bodde hos, fick höra häftiga
bultningar på dörren, hoppade hon ur sängen och
skyndade med blott ena skon på att öppna, hvarvid
hon af blygsamhet skylde barmen med linnet. När
hon fick se, i hvilket tillstånd hennes herre befann
sig, var hon nära att ramla baklänges.

Akakij Akakijevitsch berättade hvad som händt.

Hon slog i hop händerna af bestörtning och
förklarade, att han ovilkorligen borde vända sig direkt
till öfverkommissarien och ej till kommissarien, som
bara skulle narra honom, lofva honom och sedan inte
göra någonting. Bäst var att vända sig direkt till
öfverkommissarien, som hon kände, derför att Anna,
finskan, som förut varit köksa hos henne, nu var
barnpiga hos öfverkommissarien. Hon hade sjelf
sett honom, då han åkte förbi. Hvarje söndag
brukade han dessutom vara i kyrkan och tittade då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gogolber/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free