Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Karl Gobsmans pilgrimsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stickade belåtet, ty nu började ju äntligen husköpet
i Villastan förränta sig — åt det håll hon ville.
— Jag minns som i går, sa fanjunkarn,
allvarligare än nånsin i känsla av sina ords vikt, den
gången, då jag hjälpte honom välja bostad, det är
nu tjugu år sen. Han fällde då detta uttryck:
människan måste ha anspråk. Och jag har börjat luta
åt den åsikten, att han slog sig ner på Söder för att
känna sig däruppifrån behärska hela Stockholm och
kunna se ner på oss andra. Och att han på dessa
tjugu år aldrig värdigats besöka de norra
stadsdelarna liksom ock, att han alltid gått klädd på det
allra enklaste sätt, det har såvitt jag kan förstå sin
grund i en abnorm och onaturlig högmodskänsla
hos honom, som nu brutit fram på allvar och tagit
form i de handlingar, vi känna och som i sunda
förnuftets ögon måste framstå som en dåres. Hom!
Hennes nåd satt stilla som en liten mus, för att
inte ett ljud skulle gå förlorat för henne, och hon
fick ett riktigt själiskt och upphöjt ansiktsuttryck
av dessa ord, så att en gammal mästare nära nog
skulle kunna gjort henne till en berömd tavla och
kallat henne: Tankfullt helgon.
Och den lättledde och livlige Karl svämmade över
alla bräddar, han sprang upp och klappade faderns
gamle trofaste vän på axeln och ropade:
— Det där var väldigt roligt att höra och
kolossalt betydelsefullt för klargörandet av pappas
karaktär !
Dessa ord gåvo hennes nåd en obetvinglig lust
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
