Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Karl Gobsmans pilgrimsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inte alls! Utan en ganska stor donation. Si, det
passar mig det! Jag vill inte pruta, jag inte! Då jag ger!
Och därför så... så ger jag en... ja, en halv
million! För si, det räcker!
Och nu såg han på grosshandlarn, lutade sig fram
och lade handen på dennes knä samt såg honom i
ögonen.
— Det räcker, det! sa han. Det är inte många,
som ge så mycket, inte! Och då räcker det!
Grosshandlar Pappelman avbidade med spänning,
hur Gobsman nu hade tänkt sig saken, och när han
lämnade huset, nästan smådansade hans gamla
religiösa ben.
Gubben Gobsman hade nämligen hittat på ett sätt,
äntligen, att grundligt lura och hämnas på den gamle
odräglige sanningssägaren. Han hade lovat honom
att få, som han sade, "underteckna donationsbrevet",
och nu trodde Pappelman, att han skulle få bli
donator av halva summan eller 250,000, och det var
ju liberalt betalt för 50,000, som han inte behövde.
Så att där gick den gamle läsargubben och drömde
redan om tidningsporträtt, ära och orden inte mindre
än potatishandlarn.
Men vad denne menat med "underteckna", få vi
snart höra, ty han sken, gnuggade händerna och
sa till sin gumma:
— Ja, han gick nu, Pappelman, gumma lilla!
— Han gjorde det, ja! sa gumman.
— Och han ska skriva på donationsbrevet, han
också! Tnu!
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
