Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Altartavlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lisa order att skynda med det till posten, varefter
han övergick till gumman.
Hon hade i tre månaders tid fått slippa skylta
inför världen och hade i fulla drag njutit av denna
lycka. Men nu kom gubben och stötte upp henne ur
boet igen.
— Jaha, gumma lilla, sa han och vred händerna
som en glad inkvisitor. Si, vi är ensamma nu igen.
— Vi är det, ja! sa gumman.
— Så... det blir så ... att du får åka med mig
i morgon då! Det blir det, det!
— Jaså, det börjes nu igen! sa gumman.
— Det gör det, det! sa gubben. Det gör det, det!
Och vi ska börja med det då, att fara till
Nationalmuseum, ser du, gumma lilla!
— Och donere då?
— Nej, inte det inte! Inte alls det! Utan med
herr Boman! Och titta lite! För ser du, det brukas
det! I fina världen! Jaha!
— Det löner då så lite säge emot dig, Gobsman,
sa gumman, så jag bryr mig då alls inte om att säge
någenting! Men nog för det, att jag vet anners, vad
jag mener om allt dette! Det är sanning, det!
Och med dessa ord gick hon.
Gubben snurrade lite med tummarna och sade
ingenting, ty han visste ju, han, och så gick han in
till sig.
Dan därpå tidigt på förmiddan kom Tornister
med en storartad fart, han var viss om, att nu ville
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
