Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Potatishandlarns lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var början. Fortsättningen blev, att den lilla
damen, när bohagsfrågan kom upp, föreslog, att man
skulle skicka efter grevinnan och Baalach.
— Just det, ja! sa gubben. Grevinnan, jaha! Ja,
hon vet, hon! Hur det ska vara! I fina världen!
Med skåp och... och porträtt! Så vi ska be henne
då, lilla fru Bjugger! Det ska vi det!
När grevinnan hörde, vad som stod på, slog hon
samman händerna, och hennes ögon tårades.
— Va sa jag, lilla Jenny! viskade hon. Din far
stiger! Han stiger! Till kultur och civilisation! Å
nej! Vad detta är sublimt!
Så brakade det lös på allvar. Uppe i huset i
Villastan hamrade och knackade murare, kalkdammet
rök genom fönstren, och fanjunkarn stod utanför
på gatan och sa:
— Hom!
I antikvitetsaffärerna stod grevinnan som en
profetissa, omgiven av potatishandlarn, Jenny och
Baalach och valde ut högre lump.
Vi veta, att kultur är att ha anor. Att ha anor
är att ha minnen. Att ha minnen är att ha reliker.
Och det är just den högre lumpen.
Det finns nämligen inom lumpbranschen liksom
överallt annanstans ett högre och ett lägre.
Gubbens gamla vänner lump- och skrothandlarna i
Stadsgårdstrapporna, de voro representanter för den lägre
lumpen, den som forslas i tomsäckar och
härstammar från bakgårdar, magasinsvindar, fabriker och
fattigbostäder.
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
