Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Grevinnan och potatishandlarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därmed gnuggade gubben händerna och talade
om annat samt drack rödvin och såg över glasets
kant med spelande ögon på gumman.
Hon var lycklig och resonerade ute i köket med
Lisa om saken.
— Jag var då så oroliger för grosshandlarn, att
han var sjuker! sa hon. Men nu då han har begynt
att göre affärer igen, så är jag då så lugn, och det
kan då aldrig fele att vi inte får hem bå fröken
och löjtnanten. Nu snart.
— Jag får gratulera till det, frun! sa Lisa
respektfullt.
Följande morgon marscherade alltså Gobsman
nerför trapporna till Skeppsbron. Men han blev så
andfådd, att han måste vila, ty hans hjärta var
verkligen ganska skralt, i själva verket skralare än han
själv anade.
Klockan tio var han emellertid på Pontonbryggan,
embarkerade å Sandhamnsbåten, sig lik som alltid.
— Se, ha vi själva grosshandlarn ute på
vinterfart? sa styrman, med vilken han naturligtvis var
gammal bekant.
— Ja, se, jag ska utåt lite! På en tur! svarade
gubben. Jag ska det!
Och när han löste biljett till Yxhamra, sa
styrman :
— Jaså, till själva greven!
— Hm! svarade gubben och blev lite karskare.
Det... det är så, ja! Det är det, det! Tnu!
— Ja, fröken är ju där redan! sa styrman.
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
