Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Som visar, att, när en potatishandlare vill bli människa, så köper han en vinkorg och begår sedan många underliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handen. Alldeles rätt! För se, jag har haft så mycket
att tänka på de här dagarna, så jag hade glömt det,
jag! Just det, ja! Och jag är här nu för det, jag har
tänkt på! Och Polviander ska hjälpa mig! Tnu!
Han ska det, hennes nåd! Hjälpa mig med en liten
affär! En liten husaffär!
— Men först kaffet, kära grosshandlarn! sa
gumman och frågade, vad Gobsman tyckte om dessa
trakter av Stockholm efter så många år.
Då blev det fart i gubben.
— Ja, tänk, det är ju underligt, det! sa han. Det
är ju underligt, det, mitt herrskap! Man kan inte
se, att det är någon, som arbetar på den här sidan,
inte! Jag är van vid annat, jag! Nere i mina
trakter ! Tnu! Man ser inte folk som gör ingenting där,
inte! Man ser bara folk, som arbetar där!
— Därför trivs man här uppe också! sa gumman.
— Just det, ja! svarade Gobsman. Man trivs här!
Det är tydligt det! Jaha! Ja se, det är ju för fina
världen här oppe! Och då trivs man då! Det är
klart, det! Då man tillhör den, hennes nåd! Fina
världen!
Man kunde märka, att gubben riktigt haft ögonen
med sig under den långa promenaden, och den hade
ju mycket både vackert och intressant att erbjuda
en potatishandlare, som vill bli människa. Han
beskrev alltså de höga husen, och hur breda gatorna
synts honom, hur han observerat blomsterbutiker
och oerhörda skyltfönster, som man inte anat ens
för tio år sen, och hur tyst det var överallt.
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
