Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Som är ganska sublimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av cyniker, lathund och fiskare. Numera bodde han
på sitt lilla fattiga gods på en ö ute i skärgården,
och han hade väl suttit med sin grevliga stjärt på
snart sagt varenda sten i denna skärgård och metat
abborre, och han hade på sitt lugna sätt mycket nöje
av grevinnan.
Saken var den, att hon levde för att rädda hans
själ. Det skulle kanske varit förmånligare, om hon
levt för att bättra upp gården och affärerna lite,
men var och en har ju sin uppfattning av vad som
är mest av nöden, och så gick det, som det gick.
Inte vill jag just säga, att det gick så vidare bra,
men till all lycka hade greven ärvt ett litet stenhus
i Villastaden, och tack vare Polvianders förmedling
hade han fått gubben Gobsman att ta inteckningar
och lämna en del pengar. Och tack vare denna
Gobs-mans vänlighet hade grevinnan funnit honom och
hela hans familj sublima.
— Jag lär av dem, Baalach! sa hon med stora
ögon. Jag lär av dem, bara jag hör dem tala!
— Yyyh! sa greven och ven lite med sin cyniska
mungipa och glimmade med blicken bakom de
massiva glasögonen. Han var en liten, fyrkantig,
tomat-röd gubbe i grov kavaj och tjockbottnade stövlar
och såg ut som en korsning av lantpatron,
hästhandlare, sjöbuss och lurendrejare, och han hade
inte på många år varit inne i Stockholm. Han
tillhörde skärgården som en av dess kobbar, och det
vore trevligt, om en sådan kom åkande in om
Blockhusudden och upp på Strömmen.
i o 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
