- Project Runeberg -  Jobbarfamiljen Gobsman /
10

(1937) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Som är till för att förmedla bekantskapen mellan läsaren och den hedervärde potatishandlar Gobsman på Söder, ge en inblick i hans liv som familjefar, människa och affärsman, teckna vidden och arten av hans fina umgänge och slutligen för läsaren framställa nödvändigheten av att skaffa sig en orden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deles för fina hus, för mig! Med målade lusthus på
murarna, tnu, och murgröna över soptunnan...

Med lusthus menade han ekotempel, men det var
ju en bagatell.

— Det är fint, det, min hedersbror! Men ser du,
det är inte murgrönan, som luktar, inte! Det är
det inte, det! Utan soptunnan! Och jag är van vid
luft, jag! Luft och ljus och frihet! Tnu!

— Hom! sa fanjunkarn. Det är mycket bra med
luft och ljus och frihet, men herregud, min
hedersvän, det är då också anspråk. Här i Stockholm.

— Just det, ja! sa Gobsman och klappade hans
arm. Just det är det, ja, min hedersbror! Just
anspråk är det! Men ser du, jag har det, jag!
Anspråk! Det är mitt valspråk, det: människan måste
ha anspråk! Vart skulle jag ha kommit utan anspråk!
Ingenstans, min bror, ingenstans! Så vi gå vidare
nu! Det gör vi! Just det!

Och då hade fanjunkarn fört honom upp till
Söder och pekat med käppen ut över hela
Stockholm, som låg där med grönskande stränder och
kilande slupar på Strömmen och rykande skorstenar
och horisonten smältande samman med skogsranden.

— Här, min bror, här har du väl ljus och luft
och frihet!

Det medgav Gobsman med nöje; så funno de det
lilla huset, slumpen ville, att det stod tomt och var
till salu, och så kom det i Gobsmans händer. Ja, hus,
de ha sina öden! Man vet aldrig, vem man bygger
åt, minst är det väl i alla fall åt sig själv. Ty hus ha

IO

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:07:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gobsman/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free