Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Grevinna bleknade. Då han såg henne blekna under
sminken, kände sig den gamla soldaten rörd av den
livliga smärta, han tillfogade en förr innerligt älskad maka
och hejdade sig; men han fick en till den grad giftig blick
att han genast återtog:
»Ni var hos...»
»Jag ber er, min herre», sade grevinnan till advokaten,
»att ni tillåter mig lämna rummet. Jag har inte kommit
hit för att få höra dylika ohyggligheter.»
Hon reste sig och lämnade rummet. Derville skyndade
efter henne ut i byrån, men grevinnan hade liksom vingar och
var redan utflugen. Då han återkom till sitt arbetsrum, fann
han översten i våldsamt raseri mäta golvet med stora steg.
»På den tiden tog envar sin hustru, där han ville», sade
han, »men jag hade den oturen att göra ett dåligt val och
lita på skenet. Hon har intet hjärta!»
»Nå, överste! Hade jag inte rätt att be er låta bli att
komma. Nu är jag säker på er identitet. Då ni visade
er, gjorde grevinnan en rörelse, vars betydelse alldeles
inte kunde missförstås. Men nu har ni förlorat er process,
er hustru vet, att ni är oigenkännelig!»
»Jag skall döda henne!»
»Dumheter! , Ni skulle gripas och guillotineras som en
usling. För övrigt skulle ni måhända förfela henne! Och
det skulle vara oförlåtligt; man bör aldrig förfela en kvinna,
då man vill döda henne. I<åt mig reparera ert fel, stora
barn! Gå nu, men akta er, hon skulle vara i stånd att
låta er falla i en snara och stänga in er på Charenton. Jag
skall låta tillställa henne en stämning för att skydda er
mot alla överraskningar.»
Den stackars översten lydde sin unge välgörare och
gick, i det han frammumlade sina ursäkter. Han gick
långsamt utför den svarta trappans steg, försjunken i
dystra tankar, måhända tillintetgjord av det slag han
erhållit, som för honom var det grymmaste, det som
djupast träffat hans hjärta, då han, kommen på nedersta
trappsteget, hörde frasandet av en klänning, och hans hustru
visade sig.
»Kom, min herre », sade hon och tog honom i armen med
forna dagars förtrolighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
