Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
»Nej, min gode man, jag har inte tid att höra på er. Säg
mig bara, varigenom översten kunnat förarga er? »
»Han har förargat oss, så sant som jag heter Louis
Vergniaud och som min hustru har gråtit över honom. Av
grannarna fick han veta, att vi inte hade ett öre till att inlösa
vår växel. Utan att säga något sparade den gamle
brum-bj örnen ihop allt, som ni gav honom, passade på, då växeln
förföll, och betalade den. Det var inte rätt gjort av
honom. Och därtill sågo vi, min hustru och jag, att den
stackars gubben inte hade någon tobak, utan försakade denna!
Åh! nu har han åtminstone alla morgnar sina cigarrer!
Jag skulle hellre sälja mig själv... Ni, vi äro förargade!
Jag vill fördenskull, eftersom han sagt, att ni är en präktig
karl, föreslå er att låna oss hundra écus på vår affär, så att
vi kunde göra kläder åt honom och möblera hans rum.
Han tyckte naturligtvis, att han borde hålla oss
skadeslösa, inte sant? Nåväl, som ni ser, stå vi i stället i skuld
till den gamle hedersmannen... och det förargar oss!
Han borde inte ha spelat oss det sprattet. Han har
förargat oss, och sina vänner till på köpet? Så sant jag är en
hederlig karl och heter Louis Vergniaud, skall jag hellre
pantsätta mig själv än att inte återbetala er era pengar...»
Derville betraktade mjölkhandlaren och återvände några
steg för att på nytt taga en överblick över gården,
gödselhögen, stallet, kaninerna och barnen.
»Min sann tror jag inte, att en av dygdens förnämsta
egenskaper är att inte äga något», sade han för sig själv. »Du
skall ha dina hundra écus! och ändå mer. Men det blir inte
jag, som ger dig dem, översten skall vara rik nog för att
kunna hjälpa dig, och den glädjen vill jag ej beröva honom.»
»Blir han det snart?»
»Ja-ja men!»
»Ack, min Gud! vad hustru min skall bli glad!»
Och mjölkhandlarens ansikte strålade av förnöjelse.
»Nu», sade Derville för sig själv, då han åter steg upp i
sin kabriolett, »låt oss nu fara till vår motståndare. Vi få
inte visa våra kort, men låt oss i stället titta litet i hans
och genast vinna partiet. Man måste söka skrämma henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
