Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
raskt. Han hade känt herr de Lally, amiral Simeuse, herr
de Kergarouët, herr d’Estaing, baillin de Suffren, herr de
Portenduère, lörd Cornwallis, lörd Hastings, Tippo Saibs
far och Tippo Saib själv. Den savojard, som tjänade
Madhadji-Sindiah, kung i Delhi, och i riklig grad bidrog till
att grunda mahrattafurstarnas makt, hade gjort affärer
med honom. Han hade haft förbindelser med Victor
Hughes och flera berömda korsarer; han hade nämligen
vistats på Sanct-Thomas. Han hade så grundligt frestat allt
för att skaffa sig rikedom, att han sökt upptäcka det guld,
varav man antog, att den stam av ryktbara vildar, som fanns i
närheten av Buenos Ayres var i besittning. Slutligen var han
icke heller främmande för händelserna i Amerikas
frihetskrig. Men då han talade om Indien eller Amerika, vilket
aldrig hände med någon främmande och mycket sällan med
mig, tycktes det nästan, som om han gjorde sig skyldig till
förräderi och ångrade det.
Om mänsklighet och sällskaplighet äro en religion, kunde
han anses vara ateist. Ehuru jag föresatt mig att söka
utforska honom, måste jag till min skam bekänna, att hans
hjärta var och förblev outgrundligt, ända till dess sista
ögonblick. Ibland undrade jag för mig själv, vilket kön
han kunde tillhöra. Om alla procentare, tänkte jag, likna
den där, tror jag, att de tillhöra ett neutralt kön. Hade
han förblivit sin mors religion trogen? Betraktade han de
kristna som sitt rov? Var han katolik, muhammedan,
brahman eller lutheran? Jag fick aldrig veta något om
hans religiösa åsikter. Han tycktes mig emellertid vara
mera likgiltig än precis otrogen.
En afton inträdde jag till den man, vilken, så att säga,
gjort sig till en guldklimp och som hans offer, vilka han
kallade sina »klienter», ironiskt eller på skämt kallade »pappa
Gobseck». Hans att i sin länstol, orörlig som en staty, med
blicken fäst på spiselkappan, som om han på detta läst
sina låneregister. En rykande lampa, vars fot en gång i
tiden varit grön, spred ett ljus, som långt ifrån att giva
hans ansikte litet färg i stället framhöll dess blekhet. Han
såg på mig utan att säga något och pekade endast på den
stol, som väntade mig.
»Vad kan den människan väl tänka på? » sade jag för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
