Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för fiskets skull, och drucko ett glas öl på restauranten,
som låg där. Här skummade floden fram, kokande och
brusande, på ungefär hundra meters af stånd från dem.
Och dånet af vattenfallet kom marken att darra, under
det att ett lint duggregn, en fuktig dimma sväfvade i
luften och hvilade öfver fallet som en rök, så att man
redan på långt håll inandades det i stoft upplösta vattnet.
Natten inbröt. I fjärran utmärkte ett aflägset
ljussken det ställe, där Paris låg, och hvarje afton yttrade
Cachelin:
»Det där är i alla fall en stad, eller hur?»
Då och då brusade ett tåg med buller och bång
öfver järnbron, som förde öfver ön, och försvann helt
snabbt, till höger eller till vänster, till Paris eller till
hafvet.
De återvände sedan hem i sakta mak, sågo månen
gå upp och satte sig vid stranden för att njuta af dess
trolska, gula sken, som tycktes flyta bort med vattnet
och gunga af och an på strömmens små vågor likt
glänsande siden. Långt bortifrån hördes grodornas kväkande,
skriet af nattfåglar i luften, och stundom gled en väldig,
stum skugga öfver floden och fördunklade dess lugna,
glänsande yta. Det var en båt med fisktjufvar, som
plötsligt kastade ut sitt nät och därpå ljudlöst drogo till
sig det stora, svarta nätet med dess sprattlande innehåll,
som en skatt, som de hämtade upp ur djupet, en skatt
af lefvande silfverfisk.
Cora kände sig vek till sinnes och stödde sig ömt
mot armen på sin man, hvilkens afsikt hon gissade sig
till, ehuru de aldrig talat med hvarandra om saken. Det
var för dem som en andra smekmånad, som en väntan
på kärlekens kyss. Då och då berörde han henne
flyktigt med läpparna i nacken, just där de första hårstråna
krusa sig. Hon svarade med en handtryckning. Och
de begärde hvarandra, på samma gång som de
förnekade hvarandra, emedan en starkare vilja behärskade
dem och höllo dem tillbaka, nämligen millionens spöke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
