- Project Runeberg -  Hemgiften och andra noveller /
127

(1910) [MARC] Author: Guy de Maupassant
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framtiden tycktes honom full af lycka. Hvad skulle
han göra. Och han drömde.

I detsamma ryckte han till. Han hade hört ett
buller bakom sig. Det var hans hustru. Hon hade röda
ögon, en smula svullna kinder och såg trött ut. Hon
höll fram pannan, för att han skulle kyssa henne, och
sade:

»Vi skola äta inne hos pappa, så att vi äro
närmare henne. Medan vi spisa, får jungfrun vara inne
hos henne.»

Och han gick in i den angränsande lägenheten.

Cachelin satt redan till bords och väntade på sin
dotter och måg. En kall höna, potatissallat och en skål
med jordgubbar stodo på serveringsbordet, och soppan
rykte i terrinen.

Man satte sig. Cachelin förklarade:

»En sådan dag till skulle jag icke ofta vilja
genomlefva. Roligt är det icke.» — Han yttrade detta i en
viss likgiltig ton och med belåten min. Därpå började
han äta likt en, som är mycket hungrig, fann hönan
utmärkt och sallaten förträfflig. Men Lesable kände
sig icke riktigt bra i magen, han var orolig, åt knappt
och lyssnade oafbrutet mot rummet bredvid, allt under
det han förhöll sig så, som om ingen hade varit där.
Icke heller Cora var hungrig. Hon var djupt rörd, grät
sakta, torkade sig då och då med spetsen af serveten i
ögonen.

Cachelin frågade:

Hvad sade chefen? Och Lesable berättade
hvarjehanda smått och godt, medan hans svärfar alltjämt ville
höra mera och lät honom upprepa än det ena, än det
andra ännu en gång. Vid dessa smådetaljer hängde han
sig fast, som om han icke under minst ett år varit på
ministeriet.

»Det måtte ha väckt ett väldigt uppseende, då man
fick höra, att faster var sjuk.» — Och han tänkte på,
huru strålande han skulle stå bland sina kolleger, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:59:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmhemgift/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free