Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nunnorna, som tillbragte hela dagen i kyrkan eller hos
prästen.
Kölden, som blef skarpare för hvar dag, bet dem
i näsa och öron, deras fötter blefvo så smärtsamt stela, att
hvarje steg var dem en pina. De hade kommit ut ur
staden och sågo ut öfver åkrarna, som lågo framför dem
så trista och ohyggliga i sin hvithet utan gränser, att de
alla ögonblickligen vände om, genomisade till märg och
ben och med beklämda hjärtan.
De fyra damerna gingo före, herrarna kommo en
smula efter.
Loiseau, som hade en klar förnimmelse af
stämningen, framkastade med ens den frågan till herrarna,
om »den där kvinnan» månne hade för afsikt att låta
dem stanna länge ännu i denna håla. Grefven invände
fortfarande helt ridderligt, att man icke kunde fordra ett
så pinsamt offer af en kvinna, det måste komma från
henne själf. Carré-Lamadon anmärkte, att om
fransmännen, som det påstods, förberedde ett angrepp på Dieppe,
så skulle sammanstötningen ofelbart äga rum i Tôtes.
Denna betraktelse gjorde de båda andra ytterst
bekymrade. »Tänk, om vi skulle försöka slippa undan till fots?»
framkastade Loiseau. Grefven ryckte på axlarna: »Hvad
tänker ni på, i all denna snö? Med våra damer?
Dessutom skulle vi ögonblickligen bli förföljda och upphunna,
innan vi gått i tio minuter, för att därefter bli
behandlade som fångar efter soldaternas godtfinnande.» Detta
var sant nog, och det yttrades icke mera om den saken.
Damerna talade om kläder; men ett visst tvång
hvilade öfver dem alla och gjorde dem oense.
Plötsligt syntes officeren i slutet af gatan. Hans
långa uniformerade getingsgestalt aftecknade sig mot snön,
som stängde synkretsen. Han gick med skrefvande knän
och den egendomliga gång, som de flesta militärer vänja
sig vid för att undgå att smutsa ned sina omsorgsfullt
blankade stöflar.
I det han gick förbi, hälsade han på damerna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
