Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som förstår att tänka på allting.» Hon såg upp på
honom: »Vill ni icke smaka en bit, min herre. Det är
svårt att fasta ända från morgonen.» Han hälsade och
svarade: »Det säger jag, min själ, icke nej till. Jag kan
icke hålla ut längre. Här lefva vi ju på fältfot, eller
hur?» Och i det han kastade en blick rundt omkring
på sällskapet, tilläde han: »Under sådana förhållanden
är man glad öfver att träffa på tillmötesgående
människor.» Han hade en tidning på sig, som han bredde ut
för att icke fläcka ned sina benkläder, därpå stack han
spetsen af sin fickknif genom ett lårben, som var
alldeles öfverdraget med gelé, bet itu det med tänderna och
tuggade lös på det med en så synbar tillfredsställelse,
att en djup afundens suck gick genom vagnen.
Med saktmodig och ödmjuk röst föreslog »Frodiga
Lisa» de båda nunnorna att likaledes deltaga i hennes
måltid. De mottogo ögonblickligen anbudet och började spisa
tyst och fort efter att först ha framstammat några ord
till tack. Icke heller Cornudet afslog sin grannes
inbjudan, och genom att utbreda tidningen öfver samtliga knän
improviserade man ett slags bord.
Munnarna öppnades och slötos utan uppehåll, slukade,
tuggade och sväljde maten med obehärskad glupskhet.
Bortifrån sitt hörn gjorde Loiseau ett väldigt inhugg i
korgens förråd och uppmanade sin hustru att följa hans
exempel. Hon krusade länge emot; först då hon kände
krampryckningar i magen, gaf hon med sig. Därpå vände
hennes man sig med en väl tillsvarfvad fras till deras
»älskvärda följeslagarinna» för att bedja henne om
tillåtelse att bjuda fru Loiseau ett litet stycke. »Ja,
bevars väl, med största nöje,» svarade hon och räckte med
ett inbjudande leende fram skålen.
Det uppstod en viss förlägenhet, då den första
vinflaskan drogs upp. Det fanns nämligen blott en enda
bägare. Men så lät man den gå från hand till hand
efter att först ha torkat noga af den. Blott Cornudet
satte, sannolikt för att ställa sig in, sin mun just på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
