Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flera dagar å rad hade spillror af den upplösta
hären dragit genom staden. Det var icke längre
trupper, utan endast oordnade hopar. Männen hade
långa, ovårdade skägg och trasiga uniformer och
marscherade med slapp hållning, utan fana och
utan ledning. Alla föreföllo de öfverväldigade, ur stånd
att tänka en tanke eller fatta ett beslut, de gingo blott
af vana och föllo omkull af trötthet, så fort de stannade.
De flesta voro preskriberade, fredliga människor, som
dragit sig tillbaka, för att lefva på pengar och nu dignade
under gevärets tyngd; men där funnos också de små,
hurtiga mobilgardisterna, som hade lika lätt att bli rädda som
hänförda, alla äro lika färdiga till anfall som till flykt;
midt ibland dessa syntes några rödbyxor, lämningar af
en division, som blifvit sprängd i ett stort slag; svarta
artillerister gingo i samma led som alla dessa olika slags
fotsoldater, och då och då lyste fram en hjälm, som
tillhörde en tungfotad dragon, som blott med möda kunde
följa fotsoldaternas lättare marsch.
Med vissa mellanrum kommo friskare afdelningar
med hjälteaktiga beteckningar, såsom: »Nederlagets
hämnare» — »Grafvens borgare» — »Dödens eftersträfvare»
— genom gatorna; de sågo ut som banditer.
Deras chefer, f. d. klädes- eller spannmålshandlande,
talg- eller såphandlande, som förhållandena hade gjort
till krigare och som blifvit utnämnda till officerare på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
