Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tusan till karl - III. - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sköldpaddkamm. Det kom på ett ut. Allt vad de skänkte
en gillande blick var deras. Hon var omotståndlig
både för kvinnor och män.
»Jag vågar aldrig mera beundra något», klagade
Mary. »Gör jag det, skänker hon mig det genast.»
Frederick hade aldrig haft en aning om att det
kunde finnas en sådan varelse. Kvinnorna av hans
egen ras och nationalitet hade aldrig ens antydt en
sådan möjlighet. Han visste att vad hon än gjorde —
hennes impulsiva frikostighet, hennes heta entusiasm
eller vrede, hennes fågellikt smekande sätt —, så var
det otroligt uppriktigt. Hennes överdrivna stämningar
på samma gång stötte och tjusade honom. Hennes röst
var lika kvicksilverartad som hennes känslor. Den
hade inga mellantoner, och hon talade med händerna.
Men i hennes mun var engelskan ett nytt och vackert
språk, smekande och klart, med en djärvhet i frasen
och en karaktäristik i uttryckssättet som återgav
petitesser och nyanser lika otvetydiga och omedelbara som
de voro oväntade från en så naiv och barnslig varelse.
Han vaknade om nätterna och såg på sina mörka
näthinnor minnesbilder av hennes livfulla, skrattande
ansikte sett nedifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
