Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glödande kol - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— mot dig. Och oro och fruktan. Jag vill inte
förlora honom. Jag älskar honom, Grant. Han är min
kung, min älskare. Och jag har nu suttit här
bredvid honom så många fasansfulla dagar. Å, Grant, se
inte på mig ...»
»Bara nerverna», kommenterade han torrt. »Ge dig
inte. Du kan betvinga det. Om du vore karl, skulle
jag säga: rök några bloss.»
Hon gick vacklande tillbaka till stolen, där hon
iakttog honom och kämpade för att återfå
självbehärskningen. Från spiseln hördes en syrsa gnissla.
Utanför gläfste två varghundar. Den skadade
mannens bröst höjdes och sänktes synbart under fällen.
Hon såg Lindays läppar kröka sig till ett leende,
ej uteslutande behagligt.
»Flur mycket älskar du honom?» frågade han.
Hennes barm höjde och sänkte sig, och hennes
ögon strålade utan blygsel av en stolt glans. Han
nickade till tecken att han redan fått svar.
»Liar du något emot att jag skjuter in en parentes?»
Han tystnade och tvekade hur han skulle börja. Jag
kommer ihåg att jag har läst en historia — av
Herbert Shav/, tror jag. Den skall jag berätta för dig.
Det var en kvinna, ung och skön; en ståtlig man, en
skönhetsälskare, som var van att ströva omkring i
världen. Jag vet inte hur mycket han liknade din
Rex Strang, men jag inbillar mig att det var ett
slags likhet. Han var målare, bohämnatur, vagabond.
Han kysste henne — å, många gånger och i flera
veckor — och gav sig i väg. Han var för henne
vad jag trodde att jag var för dig... vid
Genever-sjön. I tio års tid grät hon bort sin skönhet. Som-
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
