Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glödande kol - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men det kan jag, och det för en man som är
långtifrån död.»
Linday skakade på huvudet. »Beklagar att ni har
gjort den här resan till ingen nytta. Bäst att stanna
här över natten.»
»Nej. Vi ge oss av om tio minuter.»
»Hur kan ni vara så tvärsäker på det?» frågade
Linday trotsigt.
Då var det som Tom Daw höll sitt längsta tal.
»Emedan han ämnar leva tills ni kommer dit, om
ni också behöver en vecka till att fatta ert beslut.
För resten är hans hustru hos honom, hon fäller inte
en tår, och hon hjälper honom att leva tills ni
kommer. De ä’ väldigt kära i varann, och hon har lika
stark vilja som han. Om han gav tappt, skulle hon
flytta över sin odödliga själ i honom för att få
honom att leva. Men han ger inte tappt, det kan ni
slå er i backen på. Det kan jag slå vad om. Jag
håller tre uns mot ett på att han lever då ni kommer
dit. Jag har ett hundspann ett stycke härifrån, vid
strandbanken. Ni måste låta oss ge oss av om tio
minuter, och så ä’ vi framme på mindre än tre dagar,
för nu är vägen upptrampad. Nu går jag ner till
hundarna, och så kommer jag och hämtar er om tio
minuter.»
Tom Daw drog ner sina örlappar, tog på sig
vantarna och gick ut.
»Fan till karl!» utbrast Linday och blängde hätskt
på den stängda dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
