Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Kants estetik och statslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de samhälleliga stridigheterna framstår emellertid
som mänsklighetens största och svåraste uppgift att
dana den stat, som å ena sidan möjliggör social
samlevnad, å den andra bereder största möjliga spelrum
åt den antagonism, vilken är oumbärlig för
framåtskridandet. Och sedan denna uppgift är löst,
återstår ännu en sista och största: att dana även
förhållandet mellan staterna enligt rättsprinciper, d. v. s.
att skapa ett världsmedborgerligt rättssamfund, som
omfattar alla de olika staterna och därigenom gör
slut på krigen. Den eviga freden, vid fortbestående
tävlan mellan folken och mellan människorna, är
ett villkor för kulturens och rättens utveckling mot
fulländning.
Kants rätts- och statsteori utbildades i huvudsak
under hans ålderdom och behandlas främst i första
delen av Methaphysik der Sitten (Metliaphysische
Anfangsgründe der Rechtslehre). En närmare
utredning ägnas till en början rättens olika arter och
läroområden. Betydelsefull ocli mycket citerad är Kants
straffteori, vars stränghet sammanhänger med den
hos hans etiska åskådning över huvud. Intet
nyttig-hetshänsyn får tagas i betraktande med avseende på
straffets ändamål, varken avskräckning, den
brottsliges förbättring eller samhällets skyddande. För Kant
är straffet uteslutande en akt av rättvisa och uppbäres
av idén om vedergällning (ius talionis), vilken fordrar,
att envar skall vederfaras det som hans gärningar
äro värda; vid förbrytelser: liv för liv, öga för öga.
Rättvisa måste upprätthållas, och då ett brott blivit
begånget, måste rätten återställas. Om man vid
utmätandet av det rätta toge hänsyn till beräkningar,
rörande vad som medförde fördel, så skulle rätt och
sedlighet upphävas, såsom det även sker inom den
teoretiska etiken, om nytta och lycka få utgöra motiv
vid handlande. En förbrytare får icke heller bestraf-
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
