Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Den kritiska filosofiens kunskapsproblem - 1. Åskådningsformernas rum och tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själv kunna vi ej upphäva: tiden kan tänkas utan
sitt händelseinnehåll, men icke händelseinnehållet
utan tiden. Detsamma gäller med avseende på
rummet och de yttre föremål som iakttagas däri, man kan
frånse från de senare men icke från det förra. Rum
och tid utgöra nödvändiga föreställningar apriori,
i förnuftet inneboende åskådningar, intet annat.
Kants utredning av rum och tid har förblivit
gällande inom filosofien. Rum och tid innebära härmed
endast föreställningen om den allmänna möjligheten
att på ett hithörande bestämt sätt ordna yttre ting
och inre medvetenhetselement. Det förblir en
tänkbar möjlighet, att ett annat slags intelligens än den vi
känna skulle äga en annan ordning för sin åskådning
än vi.
Det är rums- och tidsföreteelserna som förnuftets
inneboende åskådningsformer, vilka möjliggöra
förnuftets syntetiska kunskapsverksamhet på den rena
matematikens område. Genom rumsåskådningen
kunna t. ex. de geometriska förhållandena städse
föreställas eller »konstrueras». Geometriens sats, att i
en triangel summan av tvenne sidor alltid är större
än den tredje, kan härledas ur åskådningen, i det
att vi upprita en triangel på tavlan eller i fantasien.
Över huvud uttrycka de matematiska begreppen
storheter och höra sålunda till rummet, där vi kunna
skåda dem. Talen åter uppkomma genom
uppräkning, d. v. s. genom att ett erforderligt antal gånger
1 fogas till 1, och en sådan uppräkning sker i tidsföljd
och hänför sig sålunda till en tidsåskådning.
Detta är Kants utredning av huru den ’rena’ och
’syntetiska’ matematiken är möjlig.
Eftersom rum och tid endast utgöra formerna för
våra åskådningar, så kan det som vi skapa i dessa
former endast utgöras av företeelser, sådana dessa
framstå för oss. En direkt iakttagelse av »das Ding
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
