Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Kants skriftställarart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tankar. Kant hör icke till de stora skriftställarna
på tyska språket. Hans tidigare skrifter uppvisa
ännu en del tilltalande litterära egenskaper, men
i hans senare arbeten existerar för honom intet annat
än ämnet, och stilen är fantasilöst torr jämte det
den är »magisterisk». Kant är själv härom medveten
och önskar ej anslå någon annan ton än den som
är hans natur egen; han försmår den populariserande
och estetiserande form, som ägde flere anhängare
inom filosofien på hans tid.
Den tyngd, som kännetecknar Kants
skriftställarart under hans senare verksamhetsperiod,
sammanställes med att han författade sina ledande
arbeten vid ganska framskriden ålder; de härstamma
icke från tiden för hans levnads största friskhet och
kraft. Kant var 57 år gammal, då Kritik der
reinen Vernunft utkom. Det har också anförts som
ett nära nog enastående fall, att en filosof så sent
når den definitiva utformningen av sina tankar
och först i sin visserligen tidigt begynnande
ålderdom gör sig gällande som den mäktige och
omdanande forskare han var. »Om Kant hade avlidit i
Spinozas, Descartes’, Lessings eller Schillers ålder,
så skulle hans namn knappast omtalas numera»
(Paulsen, s. 68). I vissa avseenden betecknas Kants
skrifter från tiden före Kritik der reinen Vernunft
som hans bästa skriftställarproduktion. Särskilt
i det sistnämnda arbetet, liksom även i Kritik der
praktischen Vernunft, kännetecknas språket av
långa och invecklade satsbildningar med
oupphörliga anmärkningar, erinringar, förklaringar och
förbehåll i texten och under texten, inom klammer
och utan klammer, »som om Kant på varje rad
ville i läsarens minne återkalla hela sin
förnuftskritik». Det påpekas att redan till följd av Kants sätt
att använda hänvisande pronomen, »för vilka det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
