Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 146 —
KUNGEN.
Jag är horribelt nyfiken att höra hvad ni skulle
kunna ursäkta er med?
NOLCKEN (sakta till frän).
Soyez . .. (nyser) exasperée!...
FRUN (afsides).
Ah! spanska pepparn!...
SCHRÖDERHEIM (sakta).
Fall till föga, Anne-Charlotte! fall till föga!
frun (sakta).
Var lugn, min björn! (högt, i det hon närmar sig
knngen, som nnder tiden talt några ord med Armfelt, hvilken
gifvit hofvet en vink att draga sig tillbaka) Om ers majestät
skulle få se någon ute på en glanskis, och ers
majestät skulle märka att denne person ovilkorligen måste
falla, och falla ohjelpligt — skulle då inte ers
majestät försöka att rädda honom?
KUNGEN.
Jo visst! — Men hvad har det att göra med
detta?
FRUN.
Det är alldeles min affaire, ers majestät. De
stackars barnen hade båda kommit ut på det hala, och
om jag inte hjelpt dem, så skulle de gått förlorade.
Skulle ers majestät velat det, och hade konungen
kunnat upprätta det? Jag tviflar derpå! Och att
jag sauverat en ung flickas heder, en redlig
undersåtes framtida lycka... skulle det sätta mig i onåd
hos Gustaf den tredje? Då har jag bra illa lärt
känna den konung, till hvilken alla se upp som till
en far, en befriare — och jag har då intet annat att
göra, än att böja mig för det straff, som den kungliga
vreden ålägger mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
