Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 107 —
. NOLCKEN (knuffar ut lakejen).
Genast, garnement! (Vänder sig bönfallande till kungen.)
Sire! jag kan inte eloignera mig’förrän ers majestät
täckts assurera mig om att min konung daignerade
excusera...
KUNGEN (slår honom ett lätt slag på
kinden).
Han ar en god tok, kära Nolcken!
nolcken (förtjust).
Sire! (För sig.) Egenhändigt souffleterad af hans
majestät! Quelle gràce! (Går, strålande af glädje, och
möter i dörren Hedenius, som han med en rörelse af handen
ber stiga in, i det han hviskar honom i örat). Var förtviflad,
unge man! Var exaspérerad! (Går hastigt.)
Fjerde scenen.
KUNGEN. HEDENIUS.
(Hedenius stannar något förlägen, men dock ej bondblyg,
strax innanför dörren. Kungen vänder sig mot honom och
mäter honom med missnöjd blick.)
KUNGEN.
Hvad skall det heta, min herre? Man låter sin
konung vänta?
HEDENIUS.
Af nåd, ers majestät... värdigas förlåta, men ...
KUNGEN.
Voyons! Hvad kan ni anföra till er ursäkt?
HEDENIUS.
En pligt, ers majestät!
KUNGEN.
Undersåtens första pligt är att lyda sin konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
