Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heterna vid all bokföring och dess granskande, i väsentlig
mon måste öfverlemnas åt husbondens heder och omdöme
samt arbetarnes billighet, förutsätter äfven undvikandet af
denna svåra stötesten å båda sidor en ovanligare grad
af utveckling. Der nu antydda förutsättningar inträffat
har emellertid detta system i större eller mindre
utsträckning redan blifvit i ganska många företag med
framgång tillämpadt; och i moft af arbetsklassens stigande
utveckling skall det säkerligen efterhand blifva det i ännu
flera *).
*) Särskildt bekant är exemplet af målaren Leclaire i Paris. Vi
återgifva derföre (efter J. St. Mill) hufvuddragen af hans arbetsplan.
Leclaire använder öfverhufvud taget omkring 200 arbetare, som betalas
på vanligt sätt genom årslön eller dagspenning. Han sjelf erhåller,
utom ränta på sitt kapital, visst arfvode för sitt arbete och sin
cm-svårighet såsom ledare. Vid årets slut fördelas den öfver skjutande
behållningen på samtlige arbetare, honom sjelf inberäknad, i
förhållande till deras intjenta aflöning. Anledningen och skälen till hans
antagande af ett sådant system äro af honom sjelf angifna och
synnerligen upplysande! Som han fann sina arbetares uppförande
mindre tillfredsställande, försökte han först verkan af att gifva högre
löner, än andra arbetsgifvare. Härigenom lyckades han erhålla en
kärna af goda arbetare, som icke ville lemna hans Ijenst för
någon annan. Sedan han så lyckats vinna någon stadga i
sammansättningen af sin personal, väntade han att fa njuta af ett större
själslugn för arbetets gång. Men häri blef hans förhoppning
besviken. Så långt som han sjelf kunde öfvervaka allting ifrån det
största till det minsta, gick allt väl, men från den stund han i följd af
arbetenas utsträckning icke kunde vara annat än den medelpunkt,
hvarifrån befallningar utgingo och dit arbetsberättelser ingingo,
åter-kommo den förra oron och obehagen. ”Alla andra källor till oro för
industri-idkaren äro småsaker i jemförelse med den ständiga
förargelsen af förluster, uppkommande genom arbetarnes slarf och
vårdslöshet. Han finner städse arbetare, som af liknöjdhet för hans intressen
ifcke göra ens två tredjedelar af det arbete som de borde; hvaraf för
företagets ledare uppkommer en jemnt gnagande oro, gränsande intill
misstanken att hans arbetare hafva sammansvurit sig för att ruinera
den, från hvilken de erhålla sitt dagliga bröd. Om dagsverkaren vore
säker om ständig sysselsättning, vore hans ställning bättre än
husbondens, emedan han är säker om sin arbetslön, som han far, an*
tingen han arbetar mycket eller litet. Han löper ingen risk och
har ingen annan eggelse än önskan att göra sin pligt.
Husbonden åter är för sin ersättning i mycket beroende af tillfälligheter .
hans ställning är full af oro och ängslan. Detta skulle icke
längre blifva fallet, om bådas intressen vore med hvarandra samman-*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
