Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta kunna ske: antingen derigenom att man, med
återgång till fordna skråförhållanden och näringstvång, på
konstladt och våldsamt sätt begränsade antalet arbetare i
samtliga näringsgrenar; eller så att man genom
förhindrande af mera arbetsbesparande arbetssätt — under fortsatt
krig emot alla maschiner, all arbetsfördelning och stor
industri — sökte bereda en konstlad tillökning i behofvet af
arbetskrafter och sålunda i efterfrågan af arbetare; eller
slutligen genom för&ök att, oberoende af förhållandet
emellan tillgång och efterfrågan, omedelbart inverka på
arbetslönens belopp. Samtliga dessa medel äro af sådan art, att
om de så naket som nu skett framställas, det knappt är
möjligt att undgå vid första ögonkastet inse deras
fruktlöshet och orimlighet. Men i annan klädnad framstå de
ofta förledande, och en kortfattad granskning torde derföre
vara nödvändig.
Hvad det första medlet angår — näringstvånget och
begränsningen af arbetareantalet i hvarje yrke — torde
det vara ögonskenligt, att det redan inom en ganska trång
krets af personer — t. ex. för några hundra familjer,
af-stängda i en aflägseu vrå af verlden — skulle möta ganska
stora svårigheter för en öfverordnad myndighet att
bestämma, hvilka behof hvar och en iinge söka att
tillfredsställa, huru mycket mat, kläder och dylikt en hvar finge
förbruka, åt hvilka arbeten enhvar skulle fa egna sig. Men
ju vidare och mera omfattande förnödenhetskretsen och
afsättningens område blir, desto mera omöjlig för
öfver-ordnade myndigheter blir lösningen af en sådan uppgift.
Men äfven förutsatt, att staten genom ett slags underverk
blefve i stånd att riktigt afgöra, huru mycket som af hvarje
vara behöfdes och huru många som med dess frambringande
finge sysselsättas — något som endast för den fria
konkurrensen kan fullständigt lyckas —, hvad skulle väl staten
sedan göra med dem, som efter en dylik begränsning
möjligen voro öfverskjutande? Med dem, som inom de
bestämda näringsgränserna icke finge rum? Antingen skulle
staten låta dem förhungra eller ock försöija dem. Det förra
vore omenskligt ; det sednare upphäfde fördelen af begräns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
