Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vände m:r Hooker ryggen. Tre steg därifrån stötte han
emot en man, hvars skälfvande händer besinningslöst grepo
kring hans arm. — Ah, är det ni, pastor Morris? Hvad
nu, darrar ni? Ni har ju er tro.
— Skämta icke i detta ögonblick! kved pastorn hjälplöst.
— Det är inte skämt, det försäkrar jag. Det var
allvar, men jag ber om ursäkt, jag glömde till hvem jag talade.
— Han lösgjorde sig från pastorns krampaktiga grepp kring
sin arm och banade sig väg fram till den gamle prästen.
— Välsigna mig! bad han allvarligt — ty ni har lärt mig
att tro föder tro.
Prästen höjde sina händer öfver mannen framför sig
och mumlade ett par ord, hvilka ohörbara drunknade i
oväsendet rundt omkring.
Då ljöd det sista skärande nödropet från hundratals
munnar:
— Fartyget sjunker!
Man hade väntat och hvilat ut, paniken svängde på
nytt sitt gissel och allt annat öfverröstades af det vilda
skriket.
— Fartyget sjunker!
M:r Strickland sprang upp. Han trodde icke längre på
någon räddning, men han ville åtminstone dö så nära miss
Elisabeth som möjligt. Nästa sekund vältade femtio
tjutande galningar öfver hans kropp. Han slog tinningen mot
en hvass kant, slöt ögonen ocn svimmade, mumlande.
— Icke ens det fick jag, ödet är mycket hårdt —
ibland.
Sedan fanns han icke mer, m:r Hugh Strickland var
utplånad... allt som återstod var någonting som liknade en
liflös människokropp, sparkad åt sidan, och på en ljus fläck,
belyst af en röd lykta, syntes en blodig hand, som ännu höll
en brinnande cigarr mellan de stelnade fingrarne — — —
Skrämda af bullret och skriken hade mrs Devereux
och miss Elisabeth lämnat sin hytt omedelbart efter
sammanstötningen och genast bortförts af massan, som vältrade
förbi. Modrens gälla nödrop drunknade i oväsendet, när
dottern slets ifrån henne. Hon såg ingenting annat än en
liten späd hand, som vinkade långt borta bland bruna och
svarta näfvar, sedan försvann äfven den.
Miss Elisabeth dref omkring som ett halmstrå på ett
upprördt haf, törnande emot ett utskjutande hörn och trodde
att hon skrek högt; om hon gjorde det, visste hon ej. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
