Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trötta, milda stämman med sin spröda klang, påminnande
om en tunn men genomträngande fiolton, tröstande på de
af skrämsel utmattade sinnena. Och det underligaste af
allt, som om den endast väntat denna signal, upphörde
stormens tjut med ens, blott på afstånd mullrade den
hotfull och vred, innehållande en påminnelse om, att nu var
hvarje hopp om räddning ute.
— Hvad äro väl vi människor, att vi yfvas så stort
öfver oss själfva? började den gamle. Och svaret kom
strax, högtidligt och förkrossande. — Intet — intet — intet.
I den allsmäktiges hand väga vi mindre än det stoftkorn,
stormen bär milslånga sträckor på sina vreda vingar. På
en dag kan ett helt århundrades verk göras om, på en
minut träder människan ut ur lifvet och in för den eviges
stränga anlete. Den minuten är nu inne...
— Vräk ned gubben och låt oss dricka!...
Prästen vände sig icke ens åt det håll, hvarifrån den
rusiges röst ropat sin maning till kamraterna, och hans
orubbliga lugn imponerade mer än befallningar eller hotelser.
Det blef åter tyst och han fortsatte.
— Det säger jag eder alla, alla. Det är icke Guds
vrede, som tager från oss det käraste vi äga, våra lif,
det är hans outgrundliga barmhärtighet, som för oss till
det enda säkra målet. Ty hvad Gud allsmäktig företager
sig med oss, det sker alltid till vårt bästa. Låtom oss
därför i våra hjärtan stämma upp en lofsång till Honom,
som ensam förtjänar tack och pris ehvad som sker. Och
hvad värde äger väl den korta stund, som återstår af ett
lif, för hvilken ingen kan gå i borgen, att det blifver till
gagn för oss eller andra. Tänken på timmermanssonen
från Nazaret, han som hundrafaldt genomgick det, hvaraf
en ringa del nu förestår oss och som likväl med glädje lät sitt
lif för det bedrägligaste af allt: att finna tacksamhet och
tro hos människor. Tänken på hans moder, den heliga
jungfrun, som grät och våndades vid foten af korset och
som med kropp och själ deltog i hans outsägliga lidanden.
Människor, nej, barn tänken på detta och I skolen finna,
att vi stå inför någonting så oändligt litet, fastän det för
oss ser ut som det största af allt, att...
— Det är rätt, pastor, sysselsätt dem i fem minuter till
och vi skola göra hvad göras kan, ropade fartygets
befälhafvare glad öfver den hjälp, som oväntadt lämnats från
ett håll, där han minst af allt väntat bistånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
