Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
med något. Modern var förargad, men faderns ansikte
hade fått ett betänksamt uttryck, och Anna började
hoppas att Joels säkra sätt måhända lett hans tankar
i en ny riktning. Ejderman undvek att se på någon,
och när han äntligen steg upp för att gå, kände alla
det som en befrielse.
»Ja, ja», sade han lågmält och intresselöst, »en får
väl se, hur det avlöper.» Han räckte hand och gick
med släpande steg. Men på botten i hans grumliga
blick föddes något fult. Han visste det själv och
undvek att möta de andras ögon. Under gåendet inåt ön
grubblade han oavlåtligt på en tanke, som uppstått i
hans hjärna, men ännu ej tagit form; han kom icke
till något resultat och föll åter ihop och blev trött och
gammal.–-
Joel Nord hade också funderat under seglatsen från
Granskär. Följden därav blev att han en månad senare
var välbeställd lotslärling. Som han redan i förväg
och till alla delar kände lotsens skyldigheter och
dessutom var en flink karl, blev han omtyckt av både
förmän och kamrater. Det enda, man möjligen från de
sistnämndas synpunkt kunnat anmärka på, var hans
månhet om sig själv. Gavs det ett tillfälle att förtjäna
en slant extra, trängde Joel sig hänsynslöst fram och
grep det, även om han ibland trädde andras
rättigheter för nära. Och varje öre, han lyckades klå åt
sig, gömdes samvetsgrant. När man lärt känna
anledningen till denna hos en ung man ovanliga
sparsamhet, ursäktade man honom skrattande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
