Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
glatt sig däråt, och nu . .. nå så anfäkta å regera, inte
ämnar jag springa långa vägar efter dej, till det ä du
allt för lik far din.
När han en stund senare mötte Öman på vägen ned
till viken, erhöll August ett glåpord mitt i ansiktet.
Öman hade dagen förut fått de hundrafemtio
kronorna utan borgen och var övertygad, att en sämre
människa än August Karlsson aldrig trampat öns mark.
Han närde dessutom en till visshet gränsande
förhoppning, att betalningsterminen skulle förlängas, blott
han uppfyllde några smärre formaliteter, bland vilka
ingick att visa långivarens svärson ett obegränsat
förakt.
August vek åt sidan och gjorde ett slag uppåt
bröderna Östermans stugor. Bernhard gick ur vägen, när
han såg den kommande, och Alexander följde brodern,
sedan han först spottat åt det håll, där August
stannat. Denne vek på nytt undan och gick över viken till
Joel Nords ladugård. Nord var dövare än vanligt
denna dag och hörde ingenting. August fortsatte ända
till Betulanders spång, men på sundets andra sida stod
Valdemar och flinade. Så förödmjukad var August
ännu ej, att han höll till godo med en pojkspolings
hån; han gjorde helt om och skyndade inåt hagen.
Senare på eftermiddagen upptäckte han Kristina
och gumman Westergren i vänskapligt samspråk. En
aning sack honom, att han ej hade något gott att vänta
därav, och han avlägsnade sig skyndsamt. Ett gällt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
