Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
väckte hans oro, men han sade likväl ingenting.
Genom dörren betraktade låntagaren den gående och när
han såg Andersson taga ett par snedsteg, blevo Ömans
ögon runda av förvåning. Hade han inte vetat, att
Andersson aldrig smakade starkt, skulle han nästan
kunnat tro honom ha druckit för att trösta sig.
»Det ä som han säjer», mumlade Öman och
skakade huvudet.
Före aftonen visste hela Djupnäs, vad August
Karlsson egentligen var för en lymmel, öman hade berättat
det högt och med många utläggningar.
På eftermiddagen återvände August följd av sin
far. Andersson mottog dem utanför huset med en
uppmaning att hålla tyst. Kristina var svårt sjuk,
August hade ju skrämt henne — gud förlåte honom!
— och barnmorskan fruktade det värsta. Den äldre
Karlsson såg frågande på sonen och denne stirrade
dumt från den ene till den andre.
»Du får lov att tygla din häftighet, A’gust!» sade
Andersson enträget. »Ja, jag ber er inte gå in, för
Kristin yrar. Varför skulle du också skrika å svära
i morse? En ska väl ändå tänka på sin egen hustru
å sitt oskyldiga barn.»
August öppnade munnen för att svara men lät den
åter slutas utan att frambringa ett ljud. Han begrep
tydligen ej det minsta, och fadern, som mörk i hågen
följt honom, förstod lika litet.
Andersson nickade bedrövad några gånger och drog
slutligen Karlsson med sig bortåt vedboden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
