Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Andersson knäppte fromt ihop händerna och riktade
en tacksam blick mot taket.
»Ser du», viskade han, »jag inte bara tror, jag vet,
att det där med dej var speklaschon från Karlssons
sida. Han ville ha dej för att komma åt gården.»
»Nu ska vi inte tala om det», sade Kristina. »Om
ett par da’r ä jag väl oppe igen, å då får vi alltid si,
hur det blir.»
Andersson gjorde ett tafatt försök att smeka
dottern, men hon sköt otåligt undan hans hand.
»Behöver du något?» frågade fadern vekt.
»Inte nu. Men det säger jag, att kom inte August
Karlsson till mej, när jag väntade honom, får ban allt
hålla sej borta sedan också.»
Andersson nickade flera gånger å rad.
»Jag har lite’ uträttningar, men jag ä strax tillbaka
igen.»
Far och dotter växlade en blick, som visade, att de
voro ense.
En stund senare uppsökte Andersson Öman i
dennes notbod.
»Du ville låna hundra kronor i höstas», sade han
efter att ha hälsat.
öman blinkade mot ljuset från dörröppningen och
undrade, vad som nu skulle bli utav.
»Då kunde jag inte», fortsatte Andersson, »för då
hade jag inga pengar inne. Men den här månaden kan
du få’t... mot säkerhet å sex procents intresse förstås.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
