Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
allmänt, att han handlat som en karl. Själv iakttog
han en isande tystnad och pä varje fråga svarade han
endast med ett i sin mångtydighet undergivet leende.
Det var tydligt, att Andersson blivit en annan
människa. Nästan förnäm i sin oåtkomliga stelhet gick
han omkring, och de tunna läpparna höllos slutna, som
hade han föresatt sig att numera blott i ytterst viktiga
fall låta dem skiljas åt.
När bröllopsdagen inföll i början av januari, var
det sexton grader kallt. Något följe kunde således ej
medtagas till kyrkan. Det väckte också gumman
Westergrens innerliga tillfredsställelse, och denna
ökades ännu mer, då utom bruden och brudgummen
endast deras fäder jämte öns barnmorska togo plats i
båten.
»Nu sir man då, varför det ä så brått», sade mor
Westergren minst tjugu gånger å rad.
Isen bar i ångbåtsviken och ett stycke utanför,
sedan mötte ett bälte, där den var för svag att hålla
en större tyngd men tillräckligt seg att avsevärt hindra
en båt; utanför var öppet vatten.
Karlsson och hans son hade ivrigt talat för, att
färden skulle uppskjutas, men Andersson var
obeveklig.
»Blir det inte i dag, blir det aldrig», svarade han på
varje invändning.
För denna envishet böjde de övriga sig. Mor
Karlsson och Kristina gräto högt, August föreföll
tveksam och hans far skakade oupphörligt sitt huvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
