Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
»Först det ena ... sedan det andra», sade han högt
och tillade liksom för att stärka sig i sitt beslut: »Var
sak haver sin tid.» Vad som grämde honom var, att
mor Karlsson tydligen kände sonens förhållande till
Kristina. Hennes beställsamhet hade underrättat
honom därom, och han lovade sig att behålla det i minnet.
Ljudet av yxhugg i en hage vägledde Andersson.
Han vek av från vägen och hade den turen att träffa
August ensam.
»Nä, håller du på här?» hälsade Andersson
fryntligt. »Var har du far å bröderna?»
»Dom gick bortåt ett slag.» August stod förlägen
och vaggade av och an. Han frågade sig, vad den
andre ville och undvek envist besökarens blickar.
Andersson mönstrade honom med ögon, som voro
mycket kritiska.
»Det var nog mest dej, jag ville råka», sade han
och gick rakt på målet. »Jo, du har allt ställt vackert
till, du.»
»Åh, jag har väl inte varit ensam om’et», svarade
August och petade sig i näsan för att vinna tid.
»Ingen har påstått det, så vitt jag vet. Men nog ä
drygaste delen av skulden din.»
August lät en snabb blick glida förbi den andre.
»Det ä väl det då», medgav han.
Anderssons fingrar kramade käppen, men ej en min
ändrades i hans ansikte.
»Nåå, hur har du tänkt dej slutet?» frågade han
vänligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
