Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
»Betala mej två kronor om dagen, ska jag snygga
opp era sophögar också», ropade han tillbaka.
»Neej då, om jag det gör», mumlade Andersson,
som aldrig kunde glömma, hur han blivit av med
kobben.
»Tacka för det», sade Betulander överlägset. »Svin
ä svin, var man har dom.»
Med arbetet växte välmågan på kobben. Röken steg
hela dagarna ur Betulanders skorsten och hustrun log
alltid mot en liten gosse, som kröp omkring och
luktade på fars blommor. De stodo ständigt lika friska
och vackra, ty hur trött han än var efter arbetet,
vattnade Betulander var kväll sin trädgård. Nu älskade
även hustrun dessa brokiga, färgglada barn av
sommaren, och stundom, när torkan var svår och mannen
hade lång väg, fann han vid hemkomsten rabatterna
vattnade och landen rensade. Då skrattade han djupt
nere i bröstet och sedan han ätit kväll, tog han plats
på trappan för att riktigt kunna se. Och så bröt det
sig över hans läppar, oemotståndligt, nästan
lidelsefullt.
»Herre Gud, Lotta, vad det är vackert.» Och en
stund senare, skälvande och innerligt: »Vad det ä
vackert!»
I september andra året av deras lyckliga period
knäppte det till i Betulanders huvud. Han sprang upp
från trappsteget och slog sig häftigt på knäna.
»Lotta, vi har ju haft samma blommor två år å rad.»
»Än sen! Dom ä väl lika vackra för det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
