Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
ändringen, men märkte det knappt, det var annat, som
upptog hans tid.
Hans motvilja för det dagliga livets småbestyr växte
under tiden. Men hans tröst var att ansa sina växter
och var kväll läsa några sidor i böckerna. Visserligen
kände han deras innehåll förut, men han pinades av
en hemlig ångest att möjligen ha förbigått något.
Stundom plågades han hela dagar av den tanken, att
en oriktighet smugit sig in i boken, och att han
följaktligen handlat felaktigt vid den eller den plantans
skötande. Då läste han samma mening tjugu gånger
i rad, vägde varje ord däri och skakade slutligen
hjälplös och förvirrad sitt huvud. I sin rådvillhet ritade
han ett jättestort frågetecken bredvid punkten och
sedan grubblade han veckor igenom på felet, som måste
finnas någonstädes, ehuru han ej hittade det. Så
domnade ångesten småningom bort, och han återvände till
de vanliga sysslorna.
Ännu hade han ej brytt sig om grannarnas motvilja.
Men när den yttrade sig i att Anderssons kor vadade
över sundet och trampade ned hans blomstersängar
utan att deras ägare annat än skrattade däråt, eller
han en morgon i landen fann flera stora stenar, som
någon under natten rott förbi och slungat dit, blev
Betulander betänksam. Kreaturen motade han genom
att sätta upp ett taggtrådsstängsel och av stenarna
började han bygga en mur vid stranden. När man sett,
hur han tog det, gjordes intet ohägn mer. Men
motviljan fanns kvar. Den hämtade näring ur sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
