Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Förhållandet mellan bröderna är det vackraste man
kan se. De äro alltid av samma mening och den enes
löfte är bindande för den andre. På ön vet man det,
men människor äro sig överallt lika och man ruskar
betänkligt på huvudet åt något, som man ej fattar.
»En får väl si, hur det går i längden», har
Andersson sagt. Han kan inte glömma, att »pojkarna»
österman och icke han köpte Hagen. Gumman
Westergren är av samma åsikt och för en tid sedan
berättade hon i största hemlighet, att bröderna tagit livtag
och ruskat varandra tappert ute på en trädesåker. Som
naturligt spreds historien — gumman Westergrens
historier ha den egenheten — men till brödernas öron
nådde den ej.
Det finns en gnista sanning i hennes påstående,
sommargästen kan intyga det. Han hade varit och plockat
svamp och kom med årets första skörd därav till
gärdesgården kring trädan. Just som han stod i begrepp
att klättra över, upptäckte han Bernhard ute på åkern.
Han låg framstupa och hade trätt ned båda händerna
i myllan. Det föreföll som om han icke var nöjd med
att se utan även ville känna den. Litet längre bort
stod Alexander. Också han hade händerna fyllda med
jord och förde dem mot läpparna liksom för att smaka
eller kanske kyssa den. Det gjorde han ej, han blott
insöp mulldoften.
Efter någon minut reste sig Bernhard och gick till
brodern. Han lade sina jordiga händer på hans axlar
och såg honom in i ögonen. Alexander följde hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
