Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Av hans ton, i vilken både längtan och gråt fanns,
förstod Alexander, att det, som två gånger varit på
tal mellan dem, ånyo skulle tagas upp. Flera månader
hade förflutit sedan den kväll bröderna sist växlade
ord i frågan, men den äldre erinrade sig genast vad
som då sagts. Han delade icke broderns tankar, men
han höll av den, som tänkte dem, och för att icke göra
meningsbytet onödigt långt, sade han:
»Så länge far lever, blir det ingenting utav.»
»Det vore väl också en håle!» for Bernhard ut. »Ä
vi inte gamla karlar bägge två, va’?»
»Far ä äldre.»
Bernhard sänkte huvudet och gick tigande vidare.
Under vintern vandrade gubben Österman en dag
över till öns sydsida för att se på en ängslott. Det
stormade styggt ute på viken och snögloppet piskade.
Bröderna sutto efter slutat dagsverke i köket och
stirrade in i spiselelden. Vinden tog livtag med tallarna
i backen utanför och stundom förirrade sig en kåre
till stugan och bände i en knut eller pep i en springa.
När de lyssnat till vindens tjut en timme, insågo de,
att fadern skulle stanna borta över natten.
Bernhard ruskade på sig och spottade i askan.
»Fy för en håle att sitta så här ensam hela kvällen!»
utbrast han otåligt.
Alexander harskade länge och omständiga och när
förberedelserna avslutats, sade han på sitt sävliga sätt:
»Vi är ju två, vet jag. Å annars har vi gubben
med, så noga taget ä vi tre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
