Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och stipendier och känna sig som fria medborgare —
passa galoscherna, gamla lergök?
Skulptören log fint åt den oro han framkallat.
Han var nöjd med sina pappenheimare och med sig
själf. Men den uppsluppna stämningen från hundra
föregående tillställningar ville icke infinna sig.
Samtalet gick trögt och höll sig i den en gång inslagna
riktningen.
— Där hemma märker man det knappt, sade
någon i sällskapet — där är ju allting det gamla
vanliga. Men har man en tid vistats under främmande
himmel, då förstår man först riktigt, hvad den egna,
den må nu vara aldrig så grå emellanåt, har för
betydelse.
— Ja, svarade en annan, det tycks vara
nödvändigt, att man ska ut å armbågas med kreti å
pleti för att begripa, hvad det vill säga att tillhöra
en nation.
— Det gamla vanliga, sade du nyss, började en
tredje. — Det ä ju något rent förskräckligt som ryms
i de två orden å ändå... det gamla vanliga ä
just jämnt hvad man behöfver.
— Men med ett stänk nytt då å då, inföll Frasse
ängsligt.
— Kör för litet omväxling ibland. Men inte för
ofta, då kanske man tröttnar på det med.
De voro allesamman mycket djupsinniga och
allvarliga, och en mängd af de gamla hederliga
sanningarne — de, som stå sig i alla väder, sade skulptören
— togos om och om igen. Men alla voro glada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
